MarleneNorberg

Även jag måste skriva om min förslossning så man kan gå tillbaka och läsa längre fram i tiden när man kanske har fått barn nummer 2 :)

Tiden för oss var utsatt till den 31 juli och för varje dag som närmade sig så försökte jag känna efter lite mer noggrant om det kunde finnas några tecken på att det var på gång, men dagarna gick och jag passerade datumet och kände ingenting alls.
Jag gick över tiden och trodde ett tag att jag skulle få gå över 14 dagar och bli igångsatt, min barnmorska hade förklarat hela förloppet och vi tittade på ett datum som jag skulle upp till sjukhuset om jag inte hade fått innan den 12 augusti!

Torsdag 4 augusti vaknade jag klockan 05.45 av att jag fick ont i magen och trodde att det bara var ett vanligt magknip men väl uppe så kom det fler hela tiden, jag insåg då att det var värkar. Jag gick runt här i lägenheten och försökte andas lugnt och inte tänka så mycket men strax efter 6 så startade jag datorn för att klocka mina värkar för jag tyckte att dom kom så himla tätt. Till en början var det svårt att veta när man skulle starta och stoppa timern men kom fram till att det var cirka 3 min 40 sek mellan varje värk. Jag kokade lite kaffe åt Olle och sedan vid 7 tiden väckte jag honom och sa att kaffet var klart!
När han väl kom upp och såg att jag hade ont och frågade om det var på gång och jag sa att jag trodde det, men bad honom klocka min värkar istället och sedan fick han även kolla upp när man på ett ungefär skulle åka in till förlossningen. Tog mig en dusch för jag tänkte att varm vattnet skulle ha en lugnade och smärtstillande effekt men var bara jobbigt att duscha för värkarna var så himla starka

Olle- Står här att man ska åka in när man har haft 3-5 minuter mellan varje värk och att dom kommer regelbundet
Jag- Men om man har 2 minuter och 20 sek mellan varje värk då?
Olle- Jaa, då ska man nog vara inne på förslossningen redan

Jag gick och ringde på en gång, då var klockan strax före 8 på morgonen och jag berättade som det var att jag hade haft värkar från klockan 6 på morgonen och att dom varit rätt så regelbundna hela morgonen. Hon förklarade att dom hade många inlagda och att vi troligtvis skulle få åka iväg till ett annat sjukhus. Men hon bad oss komma in ändå för att ta en CTG-kurva och kolla hur pass mycket jag var öppen.

Vägen till sjukhuset var riktigt jobbig fast vi endast har 3 minuter dit, Olle frågade vart vi skulle parkera och jag måste ha varit rätt förvirrad för jag sa att han skulle parkera vid entrén. Det var riktigt osmart och vi fick gå igenom hela sjukhuset och stanna ungefär var tredje meter för att värkarna var så starka!
Väl inne på förlossningen fick dom flytta på ett annat par för det fanns inte plats åt mig egentligen för att ta min CTG-kurva. Hon startade maskinen och jag skulle ligga 20 minuter, den tiden var så lång och plågsam. Det var mindre än 1 minut mellan varje värk och jag kände ett lätt tryck nedåt men precis då kom våran barnmorska in och ville kolla hur mycket öppen. Jag var till våran förvånad helt öppen och tror att barnmorskan blev väldigt paff över att det var dags så fort efter jag kommit in. Men vi blev hänvisade till ett förlossningsrum och dit fick vi gå, det var inte det lättaste jag gjort med tanke på värkarna och det enorma trycket nedåt!

Väl inne på förlossningsrummet så fick jag kläder som jag skulle ta på mig och sedan gick Olle iväg på toaletten och barnmorskan gick iväg för att hämta mer personal och saker, just då gick vattnet och jag kände att jag var tvungen att få krysta. Jag hade då ingen aning om jag fick, men gjorde det ändå, ojoj säger jag bara! :)
Hade inte ens hunnit kommit upp i sängen heller förns nästa krystvärk kom.

08.55 började jag krysta effektivt och både barnmorskan och undersköterskan peppade mig riktigt bra. Det var väldigt skönt att få krysta för smärtan var inte alls den samma som innan. Efter några värkar fick jag veta att hans hjärtljud gick ner vid varje värk och att jag skulle få andas syrgas. Men det gick inte upp tillräckligt så de kallade på en doktor som kom efter bara några sekunder. Hon bestämde att de skulle hjälpa till med en sugklocka. När den väl satt på plats så sa dom åt mig att ta i riktigt mycket och då kände jag att nu ska han ut!
 
9.39 fick jag upp våran älskade Elias på mitt bröst och det var en sådan underbar känsla, har aldrig känt en sådan lycka som jag gjorde då!
Visade sig sedan att navelsträngen varit i kläm och det orsakade att hans hjärtljud gick ner så pass mycket. När de berättade för mig innan han var född att hjärtljuden sjönk så trodde jag verkligen att jag skulle bli tvungen att göra kejsarsnitt! Det var det som gjorde att jag verkligen tog i allt vad jag kunde så han skulle komma ut fortare.
Fick höra av personalen att jag var gjord för att födda barn eftersom det endast tog 3 timmar och 40 min tills Elias var född och det var visst bra gjort för att vara en förstföderska.

Vi fick stanna kvar på BB till på fredagen 5 augusti pga att amningen inte hade kommit igång efter 6 timmar. Det var riktigt skönt att få komma dit det alltid fanns personal som kunde ge en råd och hjälp så den skulle komma igång. Natten till fredagen så fick jag testa ett mellanlägg och se om det kunde hjälpa till lite grann och den tog han på en gång så vi fick ju åka hem på fredagen efter att läkaren hade gjort undersökningen!

Lördagen 6 augusti skulle vi tillbaka på BB för att göra hörseltest och PKU provet och då tyckte vi att Elias hade blivit lite gul i huden men dom berättade då att de flesta barn blir lite gul någon dag efter förslossningen som sedan försvinner med tiden. 
Hade telefonkontakt med BB på söndag och måndag. Matilda hade sovit hos oss och jag frågade henne om hon tyckte att Elias hade blivit mer gul än dagen innan för jag tycket det och hon höll med mig. Berättade det när BB ringde på måndagen 8 augusti och för säkertheten skull så skulle vi komma upp för att ta ett prov. Matilda och Love var så snälla och följde med mig upp till sjukhuset och där tog dom provet som visade 286. Efter det fick vi ta ett blodprov som de skickade ner till labb och sedan var det bara vänta tills svaret kom och det dröjde ca 4-5 timmar.
Provet visade 309 och vi blev inlagada igen så Elias skulle få sola lite solarium och få ner gulsoten fortare. Jag fick åka hem och lämna Matilda och Love plus hinna packa ner lite saker åt både mig och Elias för jag hade ju ingen aning hur länge vi skulle bli kvar på sjukhuset! 

Dagarna gick och det var inte så himla kul att vara inlagd på sjukhuset, som tur var hade Olle fixat så jag hade både datorn och internet. Dock var det ändå rätt så lång tråkigt för Elias fick jag bara ta upp när han skulle äta eller byta blöja.
Men personalen var så otroligt snälla och trevliga med mig så jag kan inte säga att jag egentligen hade det dåligt och mat 5 gånger och dagen fick jag :)

Torsdagen 11 augusti fick vi äntligen åka hem för då hade värdet gått ner till 154 och gissa om jag var överlycklig när dom kom och berättade det för mig. Trodde att jag skulle börja hoppa och skutta av lycka inne på rummet men höll det inom mig, annars kanske dom hade trott att man var galen :P

Oj shit vilket långt inlägg det blev men kul för mig att ha kvar senare i livet för mitt minne är inte allt för bra!

Här kommer lite bilder från förslossningen och från när Elias solade solarium