MarleneNorberg

Hur ska allt detta sluta med varslandet av all personal på sjukhuset, dom som jobbade förut innan varslingen var redan utarbetade.
Snart är det 700 st mindre som kommer jobba på sjukhuset och kan bara tänka mig att dom som blir kvar kommer att gå på knäna, att ha den otrygga arbetsmiljön som är där, att inte veta om man kanske kommer bli varslade idag eller senare under månaden. Måste vara nästan en plåga att gå till jobbet och måsta tänka "kommer jag hinna med allt idag, kommer alla patienter att få hjälp med de dom vill ha hjälp med?"  Nu förtiden är det inte bara sysslor som ska göras utan allt detta pappersarbete man ska hinna med innan passet är slut. 

För tillfället vill man inte bli sjuk och måsta uppsöka sjukhus, ha man otur så kan man få vänta i flera timmar innan man ens får komma in på ett rum och där kan man få vänta yttligare någon halv timme timme för det finns inte tillräckligt med personal som kan hjälpa alla sjuka samtidigt.
Varje dag är inte den andra lik. 

Läste idag i tidningen att den nya personalchefen har fått sparken och det var väl kanske lika bra men jag tänka mig att det finns fler i styrelsen som skulle också behöva få sparken. 
Stigbjörn och Ewa kanske borde gå dom med så vi kan få lite nytt folk i styrelsen som kan ta dom rätta besluten för hur besparingarna ska gå till. 
Om nu Stigbjörn skulle få sparken så han en j**la fallskärm som kommer ge han 140 000 kr i månaden till 2014 och hur sjukt är inte det sådant har vi råd med att ge alla uppsatta fallskärmar om dom får sparken, tänk dom som får sparken från sjukhuset har absolut inga fallskärmar att ta till med. Blir många av dom som kommer måsta söka bidrag allt från socialen till a-kassa.
Finns många som kanske tar sitt flyttlast och flyttar till en annan del av sverige där det finns jobb, ju fler som flyttar ju mindre skatteintänkter får sundsvall och sedan bygger dom nytt badhus och teaterhus för att folk ska flytta hit men vem f*n vill de när det inte finns ett enda jobb här.

Jag är en vikarie som jobbar på ett äldreboende och varje gång dom ringer och fråga om jag vill komma jobba så blir jag lika glad för då vet jag att jag kommer kunna betala alla våra räkningar i slutet av månaden men sedan räcker inte dom till så mycket mer än mat och bensin till bilen. 

Jag blir arg, ledsen och besviken på detta, hur kunde dom låta att det skulle gå så här illa. Någon måste ha vetat att ekonomin inte var den bästa hos landstinget. Vi hade ändå råd att beställa konsulter som ska komma fram till hur ekonomin är.