Familjemiddag
Igår var vi upp till mamma och pappa på familjemiddag vi åt tacos i mängder och till efterrätt åt vi kladdkaka med vispad grädde och hallon till och med min bror peter gillade det med hallon.
Fick även träffa peters flickväns son Kevin och han var otroligt söt och framåt för att vara första gången han träffade mig och Olle, var även bara andra gången jag träffade Helena med nu hoppas jag bara att det blir fler gånger vi kommer träffas för jag tycker hon är väldigt behändig och rolig.
Nu får man bara hoppas att man kanske blir faster om några år men den tiden kommer när den kommer.
Använde handen/fingrarna mer igår och det känns idag kan jag säga men svullnaden har gått ner och det är för att jag rör mer på fingrarna.
Allt känns bara som en konstig dröm men börjar förstå att den är verklig och ungefär varje kväll kommer det en och annan tår, tänker tillbaka på dagen allt hände och försöker komma på om jag kanske hade kunnat gjort allt på annorlunda sätt men minns inte så bra.
Men försöker sudda ut dom dåliga minnena och ha kvar dom fina av honom men det är svårt.
Nu ska jag kolla på brothers&sisters
/Marlene
Fy fan va hemskt det som har hänt, men tur att du hade carro, jessica och jonas där som kunde hjälpa dig. Lider med dig, aldrig roligt när något sådant händer. Saknar dig marremaräng :D
Jo det var rätt så hemskt men blir nog bra snart, ja det kan man lugnt säga att jag hade! Saknar dig med :)
Jag fick höra av Janne vad som hänt och jag förstår hur jobbigt det här måste vara för dig. Utöver det onda i handen, då. Jag hoppas handen läker bra och att det gör lite mindre ont för varje dag.
Du kommer att komma över allt funderande på vad som hände och om du hade kunna gjort på något annat sätt. Men när det nyss har hänt är det omöjligt att låta bli att vrida och vända på det och undra om man hade kunnat bete sig annorlunda. Det är lätt att lägga skulden på sig själv, men försök att inte göra det. Det hade kunnat hända vem som helst, och det hade ju kunnat gå ännu värre. Det var bara otur att just du råkade ut för detta.
Max var en fin hund men kanske fanns något från hans valptid som skrämt honom eller att han blivit illa behandlad, och så reagerade han som han gjorde. Det var omöjligt att förutse. Hur tragiskt det än är kan man nog inte ha en hund kvar som har visat att den helt plötsligt kan bitas på allvar. Men vi saknar honom också, trots att vi träffat honom bara lite. Varje djur är en egen personlighet.
Kram
Peter
