Hundbiten
Nu ska jag försöka skriva vad jag har varit med om men det är något som kommer ta tid att läka både skadan och sorgen i hjärtat jag har.
Allt började i tisdags, Carro, Tindra, jag och Max skulle åka till Matfors för att hälsa på Jessica och Alva för att ta en promenad men först hade jag ett besök hos tandläkaren vilket tog en evighet eftersom min tandläkare var ny för dagen och röntgen ville inte fungera men till slut så fick hon igång allt. Hade inga hål men lite tandsten som vanligt men det var bara fortsätta med tandtråd.
Efter besök hos tandläkaren så åkte vi till jessica och Carro knöt fast Tindra vid en stolpe och jag satt på Max en sele som jag lånat av Carro som skulle göra att Max inte skulle dra så mycket när han och Tindra skulle gå tillsammans. Jag band fast han i en stolpe som var några meter ifrån Tindra och satt kopplet kanska kort för att han inte skulle komma åt det, vi gick in en snabb sväng för att se på det nya badrummet och så kommer Jonas och frågar vad man ska göra om det är en vit hund som luktar Tindra i baken och jag gick ut för att titta och där stod Max med avbitet koppel och luktade Tindra i baken, tog på mig mina skor och gick ut för att försöka få tag på honom ropade och då kom han tog tag i hans sele och då följde han med mig en bit och sedan tvärvände han och högg mig i vänster hand, han släppte inte min hand först heller. Jag kommer inte ihåg allt så tydligt men kom ihåg att jag skrek att han hade bitit mig Carro kom och hjälpte mig till bron där jag ställde mig och skrek på Jessica hon kom ut springandes och såg vad som hade hänt och hon hjälpte mig och linda en handduk runt handen men det enda jag gjorde var och skrika av smärta och försöka andas.
Jonas ringde SOS men dom sa att det skulle ta längre tid innan ambulansen skulle komma om jag kom in själv, Jonas hjälpte min in i deras bil och han skjutsade mig till vårdcentralen i matfors och där kom jag in och dom sa att det fanns inget dom kunde göra så det var bara att åka in till akuten och dom skulle ringa och berätta att vi var på väg.
Vägen in kommer jag inte ihåg men kom en sak minns jag och det var att jag varnade Jonas för fartkamrorna, väl inne så gick jonas i för väg för att prata med personalen på akuten och jag fick komma in på en gång, blev väldigt bra omhändertagen fick lägga mig på ett akutrum och dom hämtade en varmt täcke som jag fick över mig och då blev smärtan något bättre men inte på långa vägar.
Jonas satt kvar i rummet och försökte få mig på andra tankar och det hjälpte till och från men sedan när läkargänget kom in så började det och göra ont så in i h***ete men fick morfin ganska snabbt som tur va men smärtan var ändå kvar och visste inte var jag skulle ta vägen men var bara att härda ut och hoppas att morfinet skulle börja verka fortare.
Känseln i 2 fingrar fanns inte när dom testade så dom fick kalla på en överläkare, han gjorde samma test och det var ca 20 min efter första försöket och denna gången gick det bättre och det kunde beror på chocken sedan tvättade han mitt sår med koksalt och fick sätta mig upp och skölja med vanligt vatten men det gjorde så ont att jag fick lägga mig igen och då bad han sköterskan hämta mer morfin åt mig.
När morfiner hade börjat verka så var allt underbart, kände ingen smärta alls och det var bara så skönt- Fick ligga en stund innan dom kom in för att sy ett stygn och sedan lägga om det för när det är djurbett får man inte sy igen eftersom infektionsrisken är stor och då måste varet rinna ut.
När det var omlagt och så var det dags att gå till röntgen för att se så jag inte hade några skellettskador och vägen dit var lång och vinglig men fram kom jag allt gick bra.
Väl tillbaka på akuten fick jag besök av Carro, Jessica och Alva och det var rätt mysigt att få något gulligt att skratta åt men sedan kom dom in och berättade att min läkare hade tagit lunch och skulle komma tillbaka inom en halvtimme och då hade jag Alva att mysa med vilket gjorde allt mycket bättre.
Fick gipsa min hand medans jag väntade för att såret skulle få börja läka ifred och det kändes konstigt för jag har aldrig varit gipsad förut men var skönt ändå för jag kunde inte använda handen och såret fick då vara ifred.
Fick smärtstillande och antibiotika utskrivet som jag skulle äta tills allt var bra och sedan var det vila som gällde.
Tyvärr så blev det en avlivning på Max och det är något som är otroligt jobbigt att hantera eftersom man vet vilket underbar hund han var mellanåt hela tiden önskar jag att klockan kunde vridas tillbaka så jag kunde ha gjort allt annorlunda för allt känns som mitt fel att det kanske var jag som gjorde något fel men eftersom mina minnen från attacken är svaga så vet jag inte om jag fick en varning av honom men tror inte det. Den smärta jag mest har för tillfället är den smärta i hjärtat efter max, handen gör inte så ont men i mellanåt smärtar den otroligt. Tills idag känns allt som otroligt dålig mardröm men tyvärr är allt sant och det är så jobbigt och verkligheten kommer ikapp mig snart.
Varje gång jag kommer att titta på min hand minns jag dagen allt hände och Max.
/ Marlene
Allt började i tisdags, Carro, Tindra, jag och Max skulle åka till Matfors för att hälsa på Jessica och Alva för att ta en promenad men först hade jag ett besök hos tandläkaren vilket tog en evighet eftersom min tandläkare var ny för dagen och röntgen ville inte fungera men till slut så fick hon igång allt. Hade inga hål men lite tandsten som vanligt men det var bara fortsätta med tandtråd.
Efter besök hos tandläkaren så åkte vi till jessica och Carro knöt fast Tindra vid en stolpe och jag satt på Max en sele som jag lånat av Carro som skulle göra att Max inte skulle dra så mycket när han och Tindra skulle gå tillsammans. Jag band fast han i en stolpe som var några meter ifrån Tindra och satt kopplet kanska kort för att han inte skulle komma åt det, vi gick in en snabb sväng för att se på det nya badrummet och så kommer Jonas och frågar vad man ska göra om det är en vit hund som luktar Tindra i baken och jag gick ut för att titta och där stod Max med avbitet koppel och luktade Tindra i baken, tog på mig mina skor och gick ut för att försöka få tag på honom ropade och då kom han tog tag i hans sele och då följde han med mig en bit och sedan tvärvände han och högg mig i vänster hand, han släppte inte min hand först heller. Jag kommer inte ihåg allt så tydligt men kom ihåg att jag skrek att han hade bitit mig Carro kom och hjälpte mig till bron där jag ställde mig och skrek på Jessica hon kom ut springandes och såg vad som hade hänt och hon hjälpte mig och linda en handduk runt handen men det enda jag gjorde var och skrika av smärta och försöka andas.
Jonas ringde SOS men dom sa att det skulle ta längre tid innan ambulansen skulle komma om jag kom in själv, Jonas hjälpte min in i deras bil och han skjutsade mig till vårdcentralen i matfors och där kom jag in och dom sa att det fanns inget dom kunde göra så det var bara att åka in till akuten och dom skulle ringa och berätta att vi var på väg.
Vägen in kommer jag inte ihåg men kom en sak minns jag och det var att jag varnade Jonas för fartkamrorna, väl inne så gick jonas i för väg för att prata med personalen på akuten och jag fick komma in på en gång, blev väldigt bra omhändertagen fick lägga mig på ett akutrum och dom hämtade en varmt täcke som jag fick över mig och då blev smärtan något bättre men inte på långa vägar.
Jonas satt kvar i rummet och försökte få mig på andra tankar och det hjälpte till och från men sedan när läkargänget kom in så började det och göra ont så in i h***ete men fick morfin ganska snabbt som tur va men smärtan var ändå kvar och visste inte var jag skulle ta vägen men var bara att härda ut och hoppas att morfinet skulle börja verka fortare.
Känseln i 2 fingrar fanns inte när dom testade så dom fick kalla på en överläkare, han gjorde samma test och det var ca 20 min efter första försöket och denna gången gick det bättre och det kunde beror på chocken sedan tvättade han mitt sår med koksalt och fick sätta mig upp och skölja med vanligt vatten men det gjorde så ont att jag fick lägga mig igen och då bad han sköterskan hämta mer morfin åt mig.
När morfiner hade börjat verka så var allt underbart, kände ingen smärta alls och det var bara så skönt- Fick ligga en stund innan dom kom in för att sy ett stygn och sedan lägga om det för när det är djurbett får man inte sy igen eftersom infektionsrisken är stor och då måste varet rinna ut.
När det var omlagt och så var det dags att gå till röntgen för att se så jag inte hade några skellettskador och vägen dit var lång och vinglig men fram kom jag allt gick bra.
Väl tillbaka på akuten fick jag besök av Carro, Jessica och Alva och det var rätt mysigt att få något gulligt att skratta åt men sedan kom dom in och berättade att min läkare hade tagit lunch och skulle komma tillbaka inom en halvtimme och då hade jag Alva att mysa med vilket gjorde allt mycket bättre.
Fick gipsa min hand medans jag väntade för att såret skulle få börja läka ifred och det kändes konstigt för jag har aldrig varit gipsad förut men var skönt ändå för jag kunde inte använda handen och såret fick då vara ifred.
Fick smärtstillande och antibiotika utskrivet som jag skulle äta tills allt var bra och sedan var det vila som gällde.
Tyvärr så blev det en avlivning på Max och det är något som är otroligt jobbigt att hantera eftersom man vet vilket underbar hund han var mellanåt hela tiden önskar jag att klockan kunde vridas tillbaka så jag kunde ha gjort allt annorlunda för allt känns som mitt fel att det kanske var jag som gjorde något fel men eftersom mina minnen från attacken är svaga så vet jag inte om jag fick en varning av honom men tror inte det. Den smärta jag mest har för tillfället är den smärta i hjärtat efter max, handen gör inte så ont men i mellanåt smärtar den otroligt. Tills idag känns allt som otroligt dålig mardröm men tyvärr är allt sant och det är så jobbigt och verkligheten kommer ikapp mig snart.
Varje gång jag kommer att titta på min hand minns jag dagen allt hände och Max.
/ Marlene
Kommentarer
Trackback
