MarleneNorberg

Nu var det påsk igen och bara för några månader sedan sa man att det var ju långt kvar till påsk men tycker tiden gått väldigt fort ändå.
Påsken är något väldigt mysigt för min del och det är för att nära och kära kommer upp och man får umgås har trevliga stunder tillsammans. Sedan kommer gamla minnen tillbaka när jag följde med Kattis familj upp till fjällerna och var där i en vecka den tiden saknar jag verkligen ibland att få vara där uppe är så avkopplande och man kan ta det lugnt när man vill.
Sist och inte minst varför påsken är speciel för mig är för att jag har min namnsdag och fyller år så har det varit dom sista 4 åren om inte mer.

Vill ha sol så snön smälter bort så man känner att sommaren är på väg och man kan gå i linne och sandaler, har faktiskt hunnit beställa lite sommarkläder med och dom kommer lagomt till maj.
Igår lyste solen upp en sväng på eftermiddagen men vart inte sådär jätte varmt som man vill ha men den kommer nog till veckan.

På måndag kommer det hända massor av överraskningar både för min del och min pappas del så jag längtar rätt så mycket dit sedan på onsdag blir det ännu mer överraskningar åt min pappa och så är det när man fyller år.

Idag ska jag ta en promenad till Olle jobb sedan ska vi åka till klingsta och äta påskmiddag :) Mmm så gott det ska bli.
Skulle ha tvättat men vet inte om jag orkar gå ner att kolla om det finns en tid och sedan upp igen och hämta tvätten och sedan ner igen.

Glad påsk på er alla

I helgen har jag och Olle varit till uppsala en sväng för att hälsa Andres, Karin och pojkarna. I torsdag hade vi bestämt att låna Janne och Pias bil för den är en aning snabbare och tryggare att åka i, hade hört att det skulle bli dåligt väder ner över.
Vi åkte i tid på fredag närmare bestämt halv tio för då hade vi god tid på oss ner och Anders hade ändå ett telefonmöte på eftermiddagen.
Vi planerade att stanna i tönnebro för att uppsöka toa och köpa något att äta, vädret var lite jobbigt att köra i men tog man vet lugnt så gick det bra och höll bra avstånd.
Några mil före tönnebro så blev det bilkö och jag vågade inte chansa och köra om men några gjorde ju det och en av dom var en lastbil med släp det visade sig senare att det var plogbilar som låg och bromsade alla bilar. 
500 meter från tönnebro ser jag något konstigt på vägen och fick panikbromsa för där hade det hänt en olycka 2 lastbilar och en personbil hade krockat såklart var det ju den lastbilen som körde om mig tidigare.
Där satt vi och fick sitta i ca 2 timmar tills en polis kom fram och berättade att det gick att åka mellan lastbilarna om man tog det försiktigt och höll ut men fick ske på eget ansvar, det var ju lugnt men sedan var E4 söderut avstängd så vi hade ingen aning hur vi skulle göra men åkte in i tönnebro och uträttade våra behov.
Ringde janne som fick ta fram en karta och hitta en annan väg till uppsala, vi fick ta en extrem omväg via bollnäs, ockelbo, sandviken. Vanligtvis brukar en resa ner till Uppsala ta ca 3 1/2 timme men vi åkte bil sammanlagt 8 timmar.

Vi har haft det toppen härligt därnere och ätit god mat, kollat på os, melodifestivalen, lets dance. Spelat turnering i guitar hero och andra wii spel.
Varit på stan och fikat ätit luncher, helt enkelt haft det jätte mysigt tillsammans.
Denna resa måste vi bara göra om snart.

Från olyckan syns lite dåligt

Igår var det dags för mig att tatuera mig ännu en gång och var faktiskt inte så himla nervös som jag trodde att jag skulle vara, var ganska nervös precis innan vi skulle gå in men så fort jag hade kommit in försvann den jobbiga känslan.
Grim började rita upp den och bara det tog en stund men hade ju med mig Carro så då blev allt mycket roligare. Vid fyra började han att tatuera mig och var beredd på att det skulle göra ont men inte så ont som det gjorde på vissa ställen det var en sådan jobbig smärta som gjorde att jag fick kalla kårar läng ryggraden.
Efter cirka en timmes sittning så kände jag att min vänstra skinka hade somnat och den började också smärta en obehaglig smärta men kunde inte ändra läge på kroppen heller, när Grim nästan var färdig så började jag kallasvettas och kände mig illamående trodde jag skulle få be han sluta så jag fick andas lite och röra på mig. Det var en jäkla tur att Carro var med så jag kunde fokusera mig på något helt annat.
När han väl var klar så vart jag så lättat att jag inte visste vart jag skulle ta vägen men ställde mig upp så domningarna skulle släppa i skinka.
Är så jävla nöjd med tatueringen och det var värt all smärta.

Idag har vi haft en lugn dag, tog en sväng ner på stan och uträttade några ärenden sedan köpte vi med oss semlor och den var så jädrans god så jag skulle kunna ha ätit hur många som helst men måste begränsa mig och mitt ätande när det gäller gosaker och kakor.

Nu blir man insmord på tatueringen och det är så skönt för salvan svalkar. Ikväll blir det att se på  någon film när älsklingen kommer hem från jobbet.

Bye bye

Hur ska allt detta sluta med varslandet av all personal på sjukhuset, dom som jobbade förut innan varslingen var redan utarbetade.
Snart är det 700 st mindre som kommer jobba på sjukhuset och kan bara tänka mig att dom som blir kvar kommer att gå på knäna, att ha den otrygga arbetsmiljön som är där, att inte veta om man kanske kommer bli varslade idag eller senare under månaden. Måste vara nästan en plåga att gå till jobbet och måsta tänka "kommer jag hinna med allt idag, kommer alla patienter att få hjälp med de dom vill ha hjälp med?"  Nu förtiden är det inte bara sysslor som ska göras utan allt detta pappersarbete man ska hinna med innan passet är slut. 

För tillfället vill man inte bli sjuk och måsta uppsöka sjukhus, ha man otur så kan man få vänta i flera timmar innan man ens får komma in på ett rum och där kan man få vänta yttligare någon halv timme timme för det finns inte tillräckligt med personal som kan hjälpa alla sjuka samtidigt.
Varje dag är inte den andra lik. 

Läste idag i tidningen att den nya personalchefen har fått sparken och det var väl kanske lika bra men jag tänka mig att det finns fler i styrelsen som skulle också behöva få sparken. 
Stigbjörn och Ewa kanske borde gå dom med så vi kan få lite nytt folk i styrelsen som kan ta dom rätta besluten för hur besparingarna ska gå till. 
Om nu Stigbjörn skulle få sparken så han en j**la fallskärm som kommer ge han 140 000 kr i månaden till 2014 och hur sjukt är inte det sådant har vi råd med att ge alla uppsatta fallskärmar om dom får sparken, tänk dom som får sparken från sjukhuset har absolut inga fallskärmar att ta till med. Blir många av dom som kommer måsta söka bidrag allt från socialen till a-kassa.
Finns många som kanske tar sitt flyttlast och flyttar till en annan del av sverige där det finns jobb, ju fler som flyttar ju mindre skatteintänkter får sundsvall och sedan bygger dom nytt badhus och teaterhus för att folk ska flytta hit men vem f*n vill de när det inte finns ett enda jobb här.

Jag är en vikarie som jobbar på ett äldreboende och varje gång dom ringer och fråga om jag vill komma jobba så blir jag lika glad för då vet jag att jag kommer kunna betala alla våra räkningar i slutet av månaden men sedan räcker inte dom till så mycket mer än mat och bensin till bilen. 

Jag blir arg, ledsen och besviken på detta, hur kunde dom låta att det skulle gå så här illa. Någon måste ha vetat att ekonomin inte var den bästa hos landstinget. Vi hade ändå råd att beställa konsulter som ska komma fram till hur ekonomin är.